Vi reserverar den sista dagen i veckan* för vila och eftertanke, skapar utrymme för stillhet och tillfredställelse. Det gör vi genom att frigöra oss från måsten och skapar som ett tempel av tid. Naturligtvis gör vi det som behöver göras med djuren, men det övriga arbetet på gården står stilla från fredag kväll till lördag kväll. Vi släpper det vi inte hann med och låter det vänta. Vi försöker också att inte tänka på problem, nyheter eller att planera. Istället fokuserar vi på skapelsen, naturen och njuter av det vi har åstadkommit under veckan. Vi ägnar alltid ett par timmar till att lyssna på någon hoppingivande pod eller trosstärkande video.
Lördagar ger oss tid för reflektion och tacksamhet. Vi knyter an till det som är viktigt, äkta, evigt. Source.
Det är inte alltid lätt. För mig är planering det svåraste att släppa. Det kräver disciplin att styra tankarna bort från framtiden och stanna, bara vara, i nuet.
Nuet är ju, som bekant, allt vi har.
Man kan också stänga av mobilen och avhålla sig från datorn, men där är jag inte än. Eftersom vi bor så avskilt och långt ifrån vänner, barn och barnbarn så väljer vi att hålla sociala medier öppna för kontakter.
Avsikten för sabbatsvilan i veckans slut är att ta sig tid att njuta av allt vi är välsignade med; varandra, naturen, djuren, och Skaparen av allt detta goda. Den tacksamhet vi kommer till insikt om leder till tillfredställelse och skapar grogrund för att skapa med ett påfyllt sinne under veckan som kommer.
Skönt är att med jämna mellanrum omge sig med tid. Det kan leda till avkoppling. Från både det ena och det andra.
*Jag vet att de flesta ser söndag som sista dagen i veckan, men det är upp till var och en hur man vill administrera tiden. Vi väljer att börja den nya veckan på söndagar.*