Såsom därovan - så härnere

Ovanför horisontens trädtoppar

ligger himlen fast.

Nedanför horisontens skogsrand ligger

vattnet fast.

Varje morgon förutsägbar - men ändå aldrig samma!

Molnen.

Årets tider och vädrets lekar.

Vinden.

Vattnet däruppe.

Närmar sig däremellan.

Vattnet härnere.

Den mörka trädranden, som skiljer de båda.

I den tidiga timmen tilltar ljuset.

De som är vakna ser.

Hur den runda elden kastar sina flammor i vattnet,

som ödmjukt

återger

reflekterar

speglar

dess starka sken.

Varje morgon - men aldrig likadant.

Molnen.

Årets tider och vädrets lekar.

Vinden.

Livets gång.

Vattnet ligger där samlat

innanför trädens rand.

härmar

förmerar

förskönar

Det som de vakna ser.

Nu är jag mest vatten.

Förut var jag bara ljus.

Nu är jag mest vatten.

Sedan blir jag återigen klädd i ljus.

Bara de väckta längtar.